Umgängesstöd och begränsat umgänge
När umgänget behöver ske med någon närvarande, eller inte alls under en tid. Vad domstolen kan besluta och hur det fungerar i praktiken.
Umgängesstöd
Domstolen kan besluta att umgänget ska ske med en person från socialtjänsten närvarande, ett umgängesstöd. Det används när barnet inte känner föräldern, när det finns oro som inte är tillräcklig för att stoppa umgänget men tillräcklig för att vilja ha någon med, eller när umgänget behöver byggas upp stegvis. Umgängesstödet är tidsbegränsat – tanken är att det ska avvecklas, inte bli permanent.
Begränsat umgänge
Domstolen kan också besluta om mycket litet umgänge, bara dagtid, bara på viss plats, eller via telefon och video. Det blir aktuellt när det finns en konkret risk men barnet ändå har ett intresse av kontakt.
Inget umgänge
I undantagsfall beslutar domstolen att det inte ska vara något umgänge alls. Det kräver att umgänget skulle skada barnet – våld, övergrepp, allvarlig hotbild. Det räcker inte att den andra föräldern är olämplig i största allmänhet.
När oron finns men inte bevisen
Det vanligaste läget. Domstolen ska göra en riskbedömning, och den behöver inte uppnå beviskraven i ett brottmål. En orosanmälan, en polisanmälan, ett läkarbesök eller skolans iakttagelser kan vara tillräckligt för att umgänget begränsas under tiden. Men domstolen ser också igenom anklagelser som dyker upp lagom till tvisten utan något bakom. Trovärdigheten i allt du säger hänger på att det du säger går att följa upp.